Svenska sjö

Svenska sjö
DEN HÄR ANNONSEN GER OSS ETT BÅTKLUBBSTÖD FRÅN SVENSKA SJÖ. SVENKSA SJÖ GER YTTERLIGARE STÖD TILL KLUBBEN FÖR VARJE MEDLEM SOM VÄLJER ATT TECKNA FÖRSÄKRING VIA OVANSTÅENDE LÄNK

onsdag 2 juli 2014

Atlanten-resan


Atlanten-resan

Den 17 maj kl 10.00 börjar vi vår segling till Azorerna c:a 2500 sjömil bort.
Det är Anders som äger båten, Kaj kompis till Anders och Claes kompis till mig från Kalmar.
Vi seglar utmed Antiguas kust mor Barbuda som är grannön. Vi får göra ett par slag för att gå
fria från reven som går långt ut i sjön. Det är gropig sjö och förpiken där jag ligger är inte den
bästa platsen, jag är för det mesta i sittbrunnen och jag sover också där.
Vinden mojnar och sjön övergår i långa dyningar, vi har valt att inte gå upp mot Bermuda, ett
bra beslut visar det sig.

Vi har nu bra vind och det nya vindrodret Anders monterat sköter sig perfekt och vi kan ha
samma segelsättning en hel vecka förutom en natt då vi får ändra kurs för att inte gå in i ett
kraftigt åskväder. Flygfiskar hamnar i båten men vi tar inte hand om dem utan de går till
fåglarna som följer oss. Vi har ett par drag ute och vi får en stor guldmakrill på kroken. Den
släpper dock precis vid båten, jag tycker det var lika bra för den fisken är alldeles för vacker
att äta. En timma efter hugger en kingfish, den väger c:a 6 kg och den räcker till middag ett
par dagar.

Vindarna växlar, ibland går det runt sju-åtta knop och ibland blir det vindstilla och då tar vi
hjälp av motorn. Vår högsta fart var elva knop när vi surfade i vågorna och vår längsta etapp
var 148 sjömil ( 24 tim). Vi har två timmars vaktpass och när vindrodret styr så räcker det med
att hålla koll på om det kommer några fartyg. Det gör det inte ofta, vi ser åtta stycken och
några får vi kontakt med på VHF:en och det är bra och få en väderrapport. Vi ser inte en enda
segelbåt på hela resan.

Nätterna är vackra med en stjärnhimmel som är makalös, inget underljus stör och det gör att
stjärnorna syns så tydligt. Marelden lyser efter båten och det är som det vore tända tomte-
bloss. Det är många tankar som far genom huvudet när man står ensam vid rodret. Jag tänker
mycket på all god mat jag ska laga när jag kommer hem, min matlust är inte den bästa och när
vi kommer iland ska det visa sig att jag gått ner sex kilo.


Vi får besök av delfiner, det är sex stycken som håller ihop och de leker framför båten och
gör höga hopp. En dag hade de med sig fler kompisar och de var c:a femton stycken och då
var det full fart, det bara fräste i vattnet. Vi ser också hundratals portugisiska örlogsmän, en
brännmanet som man inte ska komma i kontakt med, den som gör det har inte stor chans att
överleva. Vi har därför badförbud på båten och det vatten vi hinkar upp kollar vi noga.

Den 2 juni: Vi är inne på vår tredje vecka och vi närmar oss Azorena. Vi går mot ett lågtryck
och vi ser att vädret blir sämre. Vinden ökar och sjön växer ganska så snabbt. Vi uppskattar
våghöjden till fem till sju meter. I byarna är vinden uppe i runt 20 m/sek, vi styr nu för hand
och vaktpassen blir tuffa särskilt på natten då vi inte ser vågorna och i någon mån kunna
parera dem. En våg växer sig högre än de andra och är säkert dubbelt upp, jag bara ser en vägg
vatten och vågen bryter in över båten. Det var obehagligt och jag skäms inte för att säga att
då var jag rädd. Tre dygn hade vi detta dåliga väder och när vi den 6 juni får se konturerna
av ön San Miguel så var det en härlig känsla. Kl 20.30 förtöjer vi vid bryggan i Punta del
Garda och vi firar med ett glas champagne och det tycker jag vi var värda. Det blir kojen
direkt, båten ligger still och vi sover gott hela natten.

På morgonen blir det en vinglig promenad till dusch och frisör, jag har inte rakat mig på en
månad så jag ser lagom vacker ut. Det bästa var nog äpplet jag köpte, det smakade himmelskt

vi hade inte så mycket frukt med oss på resan.
Nu skaffar jag flygbiljett hem och tisd den 10 juni flyger Claes och jag till Lissabon där vi
övernattar och dagen efter flyger vi till Kastrup och sedan blir det tåg hem, Claes till Kalmar
och jag till Vetlanda. Jag har varit borta i tre månader och ibland har det varit lite drygt och jag
har längtat hem till barn och barnbarn.Min lilla Emma sa: Farfar nu får du inte rymma fler
gånger.

Nu är det egna båten som måste i sjön. Jag har gjort färdigt epoxibehandlingen och har bara
vattenlinjen kvar att måla. Så snart ses vi på bryggan och i år blir det bara korta seglingar. Det
ska bli härligt att sitta på klipporna ute på Vipp och grilla en köttbit. Vår skärgård är det inget
som slår.

Lasse Dahlström.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar